Nu ska jag berätta om min fantastiska lördag. Som planerat har jag och tjejerna befunnit oss i Boston hela dagen och det var hur mysigt som helst. Men! Ska börja från början. 

 

Började redan inatt noja mig över första bilfärden in till Worcester (första gången jag glider runt själv med bilen och dessutom denna gång: Utan en blekaste aning var jag ska. Jag VET att det är större där och mer bilar, men trodde inte det skulle vara som Stockholm direkt. Det kan jag garantera att det var. Mycket bilar (Och speciellt denna morgon då ett 5km race skulle köras runt staden) Så klok som jag är drar jag hemifrån redan 7:40 (Tåget går 9:10) och rutten, enligt min kära GPS i luren, ska ta cirkus 20 minuter.

 

Jag börjar köra. Allt går enligt planerna, GPS:en tar mig till Worcester Train Station. What next? Jag hittar INGEN parkeringsplats. Letar ööööverallt, och jag vet inte var jag är någonstans, snurrar runt i Worcester i timmar känns det som, gps:en gapar och jag har inte tid att stänga av den - TILLSLUT svänger jag in i nåt krön och hittar en liten parking lot. Har ingen aning om jag får stå där eller inte så frågar en man som fixar med sin bil utanför. Han sa att jag får ta en speciell plats, och visar, - MEN du måste betala, i den där! "Och du kan endast använda mynt." Jahapp tänker jag, glider till den platsen, kollar in betalmaskinen och som han sa, 75 cent i timmen och jag ska stå där i 10 TIMMAR. Har några enstaka mynt som jag slänger i för JAG VET att jag inte har tillräckligt. Kollar klockan. 25 minuter kvar till tåget går. Tänker för mig själv: Hur länge har jag snurrat här inne för att hitta parkering? Börjar löka. Småspringer till ett Grocery Store i närheten. Frågar kvinnan i kassan om jag kan växla. Hon frågar hur mycket? Jag beskriver situationen och hon skakar på huvudet. "Okay Miss. Here's the deal. I can change one dollar for you." JAHA? Och det räcker ju långt. Lökar ännu mer. Extra mkt med tanke på att tåget efter det som går kl 9.10 AM. går kl 2 P.M. Dvs. Jag kommer få vänta sisådär 5 timmar och inte hinna vara i Boston mer än 2 timmar. 

 

Så jag kilar vidare. Vet inte riktigt vart jag ska, och vågar inte heller sätta mig i bilen å köra iväg - Var ska jag?????? Går in i nån bilmeckverkstad. Hittar tre äldre män. Helt sönderlökig (Endast 15 min kvar nu...) försöker jag beskriva hela situationen, att jag har ett tåg som går om jättesnart, min bil står där ute, VAR KAN JAG PARKERA??? Alltså dom här tre männen var typ dom som räddade min dag. Helt seriöst. En av dom säger "Hey George is going anyway, he's heading towards the train, he can show you! Just go get your car and we'll take you there." George går ut till sin bil, ställer sig vid den och väntar medan jag bokstavligen djurar till min bil och kör över gatan där han står. Han rullar iväg med bilen, visar mig hela vägen till parkeringsgaraget och vinkar in mig med ena armen genom fönstret. Alltså nu är det ca 5-10 minuter kvar tillls mitt tåg går. Och detta parkeringsgarage är under tågstationen. Så jag hinner PRECIS. Ville bara dö av lycka när jag hann. George gjorde min dag, fantastiska människa!! Hade turen att 5k racet var idag också då jag bara betalade 1 dollar för att stå där hela dagen, istället för 10! 

 

 

Sorry för romanen men det kommer mer. 

 

Möter upp Sofia inne i Boston och har aldrig varit gladare att få träffa henne igen! Sen möter vi upp söta Emelie och vi rör oss mot shoppinggatan inne i Boston. Går förbi en superfin park och alla fina gator som är en mix av gamla och väldigt nya byggnader. Så fantastisk vacker stad, verkligen speciell. Vi hade det supermysigt hela dagen, gick i butiker och catchade up, sist vi sågs hade vi inte ens träffat familjerna så vi hade massor att prata om! Käkade lunch på Cheesecake Factory och var tvungen att mumsa lite efterrätt. Deras cheescakes är HUGE! Men fantastisk goda. Drog hem vid 6 PM så blev en heldag verkligen. Imorgon har jag inga planer förutom att köra en springrunda. Längtar lite.

 

 

 

 

Fick såklart med mig lite smarrans. Världens sniggaste BH från VS och tre tröjor från älskade Forever.